and I remember us now, but I forgot what we felt like, somewhere along the way

Njuter just nu av mina sista minutrar av mitt hitills sjuttonåriga liv, som snart ska ta sin början ett steg upp. Sitter också i tankar som lyder ungefär såhär: ska mitt artonåriga liv fortsättas tillsammans med bloggen, eller inte. Känner mig lite ambivalent just nu. Jag återkommer när jag blivit lite klokare. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0