heartbreaking.

Att vi, julia och jag, lyckades pricka in att gå ensamma mitt i kolsvarta Lindsdal under Earth hour är jag inte det minsta förvånad över. Med förfrusna kroppar och halvt ihjälskrämda nådde vi tillslut vår slutdestination: Lottas (min moster) krypin. Efter en sen natt, som var allt annat än fridfull, satt en pizza riktigt fint i magen idag. Och med några ytterst få sömntimmar (ca 3) har jag lyckats att ta mig igenom dagen ganska bra. Tills nu.


'

Var även en snabb runda nere i Skånetrakterna i lördags då Linnéa döptes. Mitt första såkallade "vuxendop".
Då hon ska konfirmeras nu i vår och inte var döpt så var det tvunget att göras.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0