.

när jag tittar ut genom fönstret blir jag nästan ledsen. i snart två månader har denna vita, kalla och blöta snö täckt naturens olika färger. himlen är grå för det mesta, det enda undantaget är då solen valt att titta fram en stund. man kan inte gå ut innan man ligger där, med en ömmande rumpa på marken. efter två stillastående minuter utomhus har man frusit fast, näst intill. om inte så är iallafall lederna i hela kroppen fastfrusna. och det värsta av allt: - att man inte kan stiga ut genom dörren innan näsans innehåll frusit till is (mums)? uuuuuuuusch alltså. det jag vill komma till är att jag vill ha sommar och en härligt galen utomlandsresa med mina vänner nu. sol, bad, fest och nya människor! och framför allt, bara ha det förbannat kul med de bästa! men sedan inser jag att vi bara har kommit till mitten av årets första månad - januari. poff, där dog den fina tanken.