.

Efter att ha spenderat de flesta ljusa timmarna av dagen tillsammans med pappa och Kalle på Bauhaus, så känner jag nu till stället lika bra som om det vore mitt egna rum. Ett tag var jag nästan nära på att gå till kassan och be dom efterlysa familjen min. Sprang runt där inne, ensam, som en borttappad liten treåring. Nästan tårögd (av ilska då) var jag också.

Det enda förslag från min sida som lyckades så igenom under dagen var att magen skulle mättas på Subway. Tack!